Det riktiga mötet.

Att vara en skapande människa med inget som helst affärssinne är inte lukrativt. Ändå är det kanske just det som upplevs avväpnande och som gör mötet med besökaren som det bästa mötet i världen. Att jag använder ordet besökaren är för att det i dagarna är ”Konstrunda”. Här på Österlen.

Nu börjar min undran: Jag vet inte hur jag får människor att våga komma in i mitt hus. Den passerande ser ett näpet, skånskt sagohus. Ballongerna i blekt gult och blått. (vilka färger annars?) det nymornade citronträdet som just fått andas aprilluft, musiken som borde få den mest motvilliga att flyta in genom dörren. De flesta går förbi. Jag ser dem. Som ett kalasbarn står jag där och godiset ligger i skålarna och serpentinerna ropar efter nån som kastar och jag vill bara leka. Men – den som faktiskt kommer in, vill inte gå här i från. Så är det på riktigt. Då kommer människor som under 8 minuter är som mina bästa vänner och det goda samtalet uppstår med ens. ”Jag vill inte gå härifrån” ”Du behöver inte det. Jag gör en kopp kaffe och spelar en låt. Eller så går jag ut en stund och känn dig som hemma så länge. Tavlorna, ja de hänger där men blir mest rekvisita åt det som är det viktiga och riktiga. Ett ”tjena, jag kom förbi och det var det bästa du och jag kunde vara med om idag.

Leonard Cohen ”Dansa mig till kärleken”

Adjö Leonard. Tack, låter futtigt, men det får bli ett ödmjukt – tack!
Vi satt en dag i Hans Åkerhjelms lilla studio och pratade mästare och mästarinnor. Leonard Cohens namn dök såklart upp. Visst ville vi prova, och Michael Wiehes svenska text av ”Dance me to the end of love” blev den väl utvalda.  ”Dansa mig till kärleken”
Med våra insatser och Irina Binders innerliga fioltoner stod vi så färdiga med denna, vår version av låten – just då världen nåddes av Leonard Cohens bortgång.
Tack. Och varsågoda

 

Resan till Trollhättan

Så träffades vi till slut. Min vän i Trollhättan och jag.
”Öppna alla generationsgrindar” ge en konsert i Källstorpsgårdens matsal inför en storpublik. Hedersgäst var Marianne, som satt längst fram och blev alldeles tagen av den musikaliska överraskningen”. Läs vidare i ttela´s reportage…
En vänskap som inte har några gränser
och i GT Deras vänskap visar att ålder bara är en siffra

Smålands Gille möter Ingela och grindarna

SMÅLANDS GILLE I MALMÖ. 160313

”För kvällens underhållning hade sångartisten Ingela Sundberg inbjudits. Hennes mål med sin musik är att öppna grindar – mellan generationer, mellan grupper, mellan männniskor överhuvudtaget. Det blev en fängslade odysse’ som sträckte sig från Småland till Grekland med både egenkomponerade sånger och evergreens med inslag av Evert Taube, Edith Piaf och Sjostakovitj. Allra vackrast tyckte jag var en sång på grekiska tillägnad en liten flicka i hennes grekiska vänfamilj, jag begrep inte ett ord men väl känslan som sången ville förmedla. Att Ingela når framgång med sitt mål att öppna grindar är lätt att förstå efter hennes personliga och engagerande framträdande. Festarrangörerna är att gratulera till ytterligare ett bra val av underhållning som jag tror kommer att locka ännu flera smålänningar till kommande fester.

Ingela Sundberg avtackades med långa applåder och blommor från åldermannen Arne Fälth.”
Text: / Ingemar Turesson – foto: Tage Zeberg

 IMG_2407

Öppna alla generationsgrindar

NU ÄR DET INTE MÅNGA DAGAR KVAR
Idag då jag pratade med vännen 101 år, lät det….
”Vet du, i veckan kommer du vara med om en överraskning.
Och överraskningar ska man ju inte berätta”
”Oh, vad spännande! Är det en levande överraskning?”
”Ja, i allra högsta grad en levande.”
”Är det du som kommer att hälsa på mig?”
”Det kan jag inte säga, du får se vad det är.”
”Oh, sa du att det är på onsdag? Jag kan knappt vänta.”
”Det får du. Vänta.”

ÖPPNA ALLA GENERATIONSGRINDAR
Jag och en av sönerna kör upp till Trollhättan där vännen bor och vårt första möte kommer bestå av en konsert med henne som hedersgäst. Radio Väst kommer vara på plats och jag har, som nämnts innan, i syfte (förutom personliga) att knyta generationsband, med mig alla hälsningarna från barnen,
klass 4,5,6 på Klostergårdsskolan i Lund. Så hoppas jag innerligt att någon annan tycker om idén och vill ta stafettpinnen för att hitta en egen generationsknytgrej.WP_20150606_16_00_29_Pro__highres-002

Öppna Alla Grindar

WP_20150322_17_03_10_Pro__highres

Sirliga sanningar och lagom lite lögn

Kvidinge/Tomarps Kungsgård 150708
När publiken och artisten andas samma andetag och den magiska vi-känslan bortom språk-, åldersgränser och referensbarriärer infinner sig, säger sig Ingela Sundberg vilja jubla och hjula.
– Hjärtat har inga hörn men om så vore ville jag röra vid vartenda ett…
Att beröra och beröras…
Öppna alla grindar…
Det är dit denna gudabenådade sångerska, musiker och berättare samt inte minst livsfilosof vill uppnå i mötet med publiken. Läs mer